Kloka ord

Jag var på clinic förra veckan. Peter Markne kom till Övik för att hålla lektioner och clinic och det var fullsatt på läktarna. Man hade bjudit in ekipage från hela Norrland och det var flera duktiga ryttare med.

Man vet aldrig vad som väntar på en clinic känner jag, har varit på en där man inte fick höra ett enda ord från vare sig tränaren eller arrangören om vad som hände inne på banan. Trots att läktarpriset då var högre än nu. Men den här kvällen gav massor av inspiration, klokskaper och det kändes fint och mjukt inuti efter att ha lyssnat på Markne i nästan fem timmar.

Några av sakerna jag som terapeut blev gladast för var fokuset på ryggverksamhet. Han kommenterade dressyrekipagen som att de ”åkte inlines” på sina hästar, att benen rörde sig men ryggarna var stilla. Det tror jag många faller på, man tränar och tränar men får inte med sig ryggen. Tror själv inte det är så bra att sitta ner i en rygg som slutat röra på sig.

Många hästar kan jag tänka då jag behandlar att -den här kan omöjligt gå så höga klasser med den här spänningen i sin rygg, vilket oftast stämmer. Man kan komma rätt långt i klasserna utan att ha den rätta kvalitén på ryggverksamheten, men till slut tar det stopp. Ofta i byten och piruetter. För att behålla ren takt måste ryggen vara med och mjuk, utan ren takt visar det sig i bytena eller i den riktigt samlade galoppen som blir jämfota eller passtaktig. En häst med låst rygg söker inte handen rent, den släpper ofta kontakten och är svår att reglera fram och ner, om den inte ligger på och försvinner framåt vid eftergift. Den här kvällen kom ingen undan!

En sak han kommenterade är att nio misslyckanden är mycket mer än ett lyckat försök. Man hör ofta folk säga ”nu ska vi nöta och öva” och menas på att det svåra ska tragglas stenhårt tills det släpper. Men oftast funkar det bättre att backa och se till att lösgjordheten och grunderna sitter för att sedan prova igen efter en tid, då slipper man träna på att misslyckas och då nöta in frustration och spänning i sin häst och i sitt eget system. Mycket ofta är en ”svaghet” egentligen en spänning. Och att misslyckas bygger mer spänning. Eller så får man till någon nästan bra och skjuter problemet framför sig till nästan fas.

Markne använde öppnan som en väg att hitta ryggverksamheten och takten, bromsen och kontakten. Jag älskar öppnan! Inte bara som övning längre fram i utbildningen längs långa linjer i frisk trav. Utan under hela hästens utbildning, som några steg här och där för att forma, hitta bärighet och kontakt med utsidan. Det går inte att rida en bra öppna hängandes i innertygeln. Den mjukar upp, skapar balans och avslöjar hur vi har det med kontakten, takten och lydnaden! Många rider faktiskt som han beskrev det, -som att man drog en liten vagn bakom. Bakdelen kan flyttas lite när som helst för att hitta balans, aktivera magen och diagonalen inner bak-ytter bog kopplas ihop.

Men det som gjorde mig nästan gladast var att det ekipage jag behandlat tidigare och strax innan clinicen, både hästen och ryttaren, nästan inte fick någon kritik om sin längning, form och lösgjordhet. Utan fick kommentaren, bra där, du har en mjuk häst! Fortsätt så! Det var så roligt för att det kändes så i hästen ståendes i sitt stall, att nu känns det loss. Jag tror att den har sin rörlighet i rygg och bakben nu. Och att då få en bekräftelse genom att se hästen röra sig och höra en sån erfaren tränare kommentera var riktigt roligt. 😀

Härligt att få en sån inspirationskväll, så bra för alla oss som var där, att påminnas om vad som är viktigt. Mindre stress om huvudets placering, ärlighet mot sig själv och sin häst, noggrant arbete med grunder och en känsla för hästen och hur den upplever ridningen och oss.

/Märta

 

 

Det här med kortison

Under åren har jag gjort åtskilliga tusen kroppsliga behandlingar av hästar och människor. Något jag tycker mismatchar är minskningen av antalet kortisoninjektioner hos människa och den kraftiga ökningen hos häst.

Hos mina tvåbenta kunder var det förut rätt vanligt med rutinmässiga kortisoninjektioner i axlar, höfter och knän. Det sprutades i armbågar och bursor. Nu har det bromsats in rejält på dessa sprutor och då jag själv bett om kortison pga farlig astma var det väldigt motvilligt det skrevs ut en inhalator. -Nej det är ju VÄLDIGT tråkiga biverkningar med kortison.. Sa läkarna motvilligt. Först efter tredje akutbesöket och desperat vädjan fick jag en. Då sambon frågade om kortison för sin SI-ledsinflammation vägrade de skriva ut, pga kortisonets stora faror.

Max tre injektioner rekommenderas visst till en akut smärtande axel eller höft hos tvåbenta. Jag har sett infraspinatusmuskler som spontant gått av efter ett par injektioner i axeln. Kortisonet har en vävnadsförtunnande effekt och då muskelfästet påverkats av behandlingen har det till slut bara släppt, och skulderbladet har blivit tomt och utan muskel som kan hålla tillbaka axeln.

Men hästarna.. Har mött hästar som fått tjugotalet injektioner under en kort period. Hästar som rutinkollas för att ägaren vill känna sig trygg kan få ett par-fyra-sex injektioner i leder efter att ha sett nickig eller diffust oren ut. Ibland utesluts genom att spruta alla leder i den diffust orena delen av kroppen.

Om jag jämför hästar med oss, så är det extremt sällan en person har en såpass stark smärta och inflammation att en ledinjektion kommer på tal. Men en häst räcker med att se lite stel ut? Vad är kriterierna för att medicinera med de här vävnadsförtunnande preparaten? Hur ont ska det göra? Jobbar man inte längre med vila eller allmänmedicinering oralt som behandlingsform? Nu känns det som att tempot är så uppskruvat att en skör och trött led måste injiceras för att snabbt kunna belastas igen.

Jag har förstått det som att kortison lite ”tar över” och stoppar den inflammatoriska processen. Den bidrar på inget vis till att vara stärkande eller uppbyggande. Finns det inte risker att omkringliggande vävnader försvagas så tex gaffelband blir skörare om en häst rutinmässigt några gånger per år ”sprutas upp” inför en tävlingsperiod?

Jag har även noterat ett par tre hästar som står med trött min, puls i kotorna och lite ruggig päls efter tio-tjugoplustalet kortisoninjektioner under kort tid. Symptomet på cushings syndrom är överproduktion av kortisol, kan det bli samma symptom av att hårdbehandla en häst med kortison? Dvs fångsymptom, trötthet och sjukdomskänsla?

Det har blivit en standardbehandling känns det som, att åka in och spruta upp en häst som kanske underpresterat eller känts lite stel ibland nästan som förebyggande åtgärd. Men de tvåbenta jag känner som fått injektioner har innan haft smärtor i nivå med ”skriker rakt ut” vid belastning och ligger sömnlös på natten.

Tänker man att en häst ändå har så kort liv att det inte spelar någon roll? Men de kan ju ändå leva i 30 år.. Och de vävnadsförstörande effekterna torde komma långt före den åldern.

Blir faktiskt lite glad då jag möter hästar som sprungit in hundratals tusen kronor, eller som ridits i åratal och är glada och positiva men aldrig sett en kanyl och ändå rör sig normalt och är friska. Anledningen till att de inte fått injektioner är helt enkelt att ägarna inte hältutrett, utan vilat dem eller rehabat på olika sätt vid behov och det verkar ha räckt då de sedan rört sig fint och rakt igen och vunnit pengar. (Givetvis är det inte alls bra då djur går halta och inte utreds, men det är en annan diskussion) Lite svårt är det faktiskt att ta in, att en häst eller för den delen människa rutinmässigt ska vara beroende av nålar i de så väl skyddade kroppsdelar vi har, de inkapslade lederna som absolut inte ska utsättas för bakterier.

Det är så oerhört få personer som sagt -Jag fick kortison i axeln och den blev bra! De flesta säger jag fick en injektion och det höll tre månader. Ibland två. Sedan var det dåligt igen och i slutänden behövde leden opereras eller kom ur sin sjukdom av andra åtgärder som tid, träning eller annan antiinflammatorisk behandling. Tror faktiskt aldrig jag hört det. Om någon är mer insatt och kan svara på mina funderingar vore jag tacksam! 🙂

(Är mycket tacksam för min inhalator och den lågdos kortison som räddade mig ur en autoimmun kortisolbrist, så läkemedlet i sig är guld värt)

 

Konst

I år har det inte varit något vidare bra måleriår. Den mesta tiden har ätits upp av annnat arbete. Men jag hade en jättefin eftermiddag och kväll den 17 juli hos Marias Galleri i Gräsmyr med uppskattningsvis 800 besökare.

Helgen efter hängde jag en utställning på underbara Sjungaregården i Granö. Där ligger det en mjuk och lugn energi över hela platsen.

Att bo på Granö beckasin rekommenderas, så sjukt fin restaurang och stugor!

Jag delade lokal med sommarpratande Britta Markatt-Labbas skulpturer.

Tränarn om fysioterapi!

Som min sambo Märta skrev om hur viktigt kost och träning är för att få långvariga resultat av en behandling, så kan också rätt behandling vara viktigt för att komma ur både psykiska och fysiska spänningar och låsningar.

Ett fysiskt trauma på en muskel eller nervsystem, som en fallskada eller whiplash, sätter sig djupt.

Muskeln blir direkt påverkad av ”minnesbilden” som finns kvar i nervsystem och/eller bindväv.

Det ÄR svårt och jobbigt att bara ”träna bort krämporna”.

Men sitta bort dom går inte heller.

Så att ge kroppen rätt förutsättningar genom rätt behandling, gör träningen roligare och effektivare. Ibland är det helt nödvändig.

Efter mina första behandlingar (djupvåg) så flyttade jag direkt gränsen för syreupptag och mjölksyra i de muskler som varit låsta.

Otroligt många timmar av träning som kunde ha fått bättre effekt av rätt behandling.

Efter olika fallolyckor och hårda smällar i kampsporten så skapar dessa ”minnen” kramp även i muskler som inte varit utsatta för våld.

Dessa signaler måste brytas innan man kan använda musklernas fulla potential.

För min del så har djupvågsbehandling och elektroterapi varit en ögonöppnare för hur man kan ta träningen till nästa steg. Oavsett om det är för att elitsatsa eller för att bli hel!

Alla problem går inte att lösa, men lite mera rörelse och lite mindre kolhydrater(socker), gör stor skillnad i både kropp och knopp!

Johan / Tränaren

Träning

I kväll ska min sambo Johan visa lite övningar och prata träning på gymmet Skrotverkstan i Långviksmon. Han har varit thaiboxare och fotbollsspelare på elitnivå och har alltid tränat hårt. Jag lär mig massor av att diskutera hälsa och fysiska problem med honom.

Som terapeut känner jag att mitt jobb är en av tre delar i en helhet. En stor del av välmåendet är vad vi äter. En annan del är vad vi använder kroppen till och på vilket sätt, och mitt jobb är att hjälpa till då problem uppstått som hindrar oss från rörelse.

Jag tror inte vi kan fuska oss förbi någon av de andra två bitarna och bara gå och bli ”fixade” hos en terapeut. Men då de fungerar och med lite tur i livet så behövs inte jag alls. Det är ju det bästa!

Äter vi saker som belastar kroppen mer än det stärker, eller mycket av det som triggar inflammation, som skapar överskott och slaggprodukter eller äter för lite/fel så kroppen saknar det bränsle den kräver då mår vi inte bra och resurserna sinar.

Där kan en lyckad behandling släppa på smärta och spänning tillfälligt men obehaget kommer förmodligen tillbaka inom någon vecka bara.

Det är tydligt på hästar som inte har en balanserad foderstat efter vad de gör och vilken näringsstatus den har i kroppen. De som får i sig ett överskott av stärkelse som jäser i tarmen kommer snabbt bli stela, stumma och kanske för stressade för att ta till sig träning väl. Vissa reagerar kraftigt på socker och får inflammationer som bara letar efter någonstans att få fäste och skapar smärta i leder och muskler. De som ligger på ett underskott av viktiga aminosyror kan tränas oerhört väl och noga uttänkt men det finns inte nog med byggstenar för att öka muskelvolym och styrka.

Det finns de som äter mycket genomtänkt och köper tillskott som är bra men saknar rörelse. Jag tror inte behandlingar har full effekt om vi inte ”tar kontakt” med våra muskelfibrer och med andning och syre pumpar näring och energi igenom varje fiber regelbundet.

Det är jätteintressant att träna med någon som har en bred variation av övningar och tekniker och faktiskt gör det roligt att utmana kroppen. Jag tror att det bästa sättet att komma ur kronisk smärta är att hjälpa kroppen med rätt näring, den hjälp i form av behandling som behövs för att komma ur gamla mönster men sedan träning för att stärka och mjuka upp kroppen!

Både vårt psyke och vår kropp mår bäst av att vara stark och användas. Stress minskas dramatiskt av rörelse. 30 minuters pulshöjande aktivitet tre gånger i veckan ska kunna ersätta ångestdämpande och antidepressiva mediciner då det får vårt ”välmåendecentra” att växa och vår överlevnadsmekanism som skapar oro och misstro att krympa. Vi kan långt mycket mer än vi tror. Men gamla trauman och överansträngning eller avsaknad av viktiga ämnen kan få vår kropp att låsa sig. Då kan vi inte få tillgång till den rätta styrkan i oss och rörelse gör för ont. Men jag tror styrkan och rörelseglädjen finns där för de flesta av oss om vi får de här bitarna i balans!

Hälsningar Märta /massören

 

 

Jenta

Nu har utbildningen kommit igång rätt bra! Jenta går verkligen framåt med stormsteg från att vingla fram och inte klara av att ens skritta i höger varv utan att stanna, falla helt in eller vika halsen åt vänster och vända helt ut. I går kväll kunde vi jobba med trav i friskt tempo men i balans och ställd inåt i båda varven utan tvekan och avbrott, flera varv och hitta flytet. Hon kan nu lätt skritta i svag öppna/skänkelvikning utåt och formar sig fint i hörnen men igår provade jag lägga till flytt undan ytterskänkeln. Hon är en stjärna, efter lite tvekan gick hon i skänkelvikning på diagonalen åt båda håll med bara kortsidan som eftertanke innan vi vände upp igen för en ny diagonal. Två ggr åt vardera håll sedan kändes det att hon kopplat uppgiften och klev på fint åt sidan. Yay!

Traven är helt olik Lasses, jag blir sjukt pepp inför framtiden så som hon känns redan! Bra takt och tryck men så mjuk att sitta på (rider lätt) spårar nu fint och bara flyter fram. Hon har dock något slags motstånd i nacken, har bokat tandtid nästa vecka för att se om hon har hakar långt bak i munnen. Får nästan känsla av att det är i munnen det strävar då hon är loss i hela kroppen men inte kan ge efter i nacken. Det borde vara en reflex efter att hon jobbar så fint genom ryggen, att släppa käken och nacken. Blir intressant att få höra hur det ser ut i munnen.

Lasse däremot har varit rätt dålig sedan sista skoningen. Skorna sitter bra, men gissar att han blev öm av någon anledning. Hovis varnade för att sömmen kunde ligga lite nära. han är känslig fram och kan ha reagerat på slag mot väggen (nitandet) med. Han har inte visat hälta, men kändes trött i ryggen, och det kan han ha blivit av att avlasta fram ändå. Eller så är det hans gamla vanliga skumma symptom som kan likna lindrig korsförlamning som mest är en känsla. Han har haft en tendens varje pälssättning och då gräset fryser varje år. Vi får vänta ett par veckor och se.

Nu har Johan grävt ur hela stallet från lera med en minigrävare i helgen, dag som natt och ska fylla med sand, sedan blir det isolering, armering och gjutning av stallgolv! Dreamy på riktigt!!

Då får vi en till stallgång att ställa den superfina sadelbock som ingen köpt konstigt nog! Lika glad för det är jag hehe!

image2

Behandlingsdagar

Idag är det Söndag och vilodag, hur skönt som helst!

De senaste fyra dagarna har det råkat bli späckat med hästbehandlingar. Även några humanbehandlingar. Jag räknade lite snabbt ihop antalet, inklusive behandling av sambo och egen häst blev det 28 stycken sedan i onsdags.. Phew!

Igår var jag iväg en sväng tio mil bort och mellan kl 9 och 21 hanns det med hela tolv stycken. Det är inget jag planerar, men det blir lätt så att det kommer till en, två, tre stycken under dagen. Jag är riktigt glad över alla positiva kommentarer och berättelser om hur stor skillnad det varit på de hästar som fått behandling en gång förut, och riktigt fin feedback på de humanbehandlingar som blev gjorda. Är så tacksam över det fantastiskt roliga och givande jobb jag har! Det var en skön mix av stora halvblod, PRE-hingstar, islandshästar och hästmänniskor!

Blev bjuden på stall-picnic för att hinna kaffe och så mkt behandling som möjligt! 


Blev även bortskämd med glutenfri bakelse som motivation efter häst nr sju! 😁


Hade tänkt verkligen göra ingenting idag, men Jenta har dragit av sig sin ena framsko.. Bluh. Blev dessutom så peppad av allas ridning igår, så jag vill ta mig upp på mina egna idag och rida ett pass på dom var. Det är helt slut mat i kylen med, så lär måsta starta den eländes bilen idag igen.

Får se hur mkt orken räcker till, båda armarna domnade bort inatt hehe.

DSC_0299

 

Att omskola en travhäst

Vi har fått hem en ny medlem av djurfamiljen och hon passar in helt perfekt! Det är ett femårigt kallblodssto och tydligt hade visat att hon inte hade anlag för att springa riktigt fort. Hon gjorde helt klart den hon kunde, men det räckte bara till kvaltider.

Jag tror att fart ligger i talang och gener. Styrka och uthållighet kan vi arbeta upp men teknik och den där naturliga farten ligger mycket i generna. Min gamla kallblodstravare var med i en studie på Umeå universitet där jag fick ange skritt, trav, galoppkvalité, bärighet och hur mkt han tjänat som travhäst. Resultaten av en tagelanalys visade att genetiken stämde in på de faktiska resultaten. Han var av den (bästa) genetiska typ som i regel springer fort, har teknik och takt.

Nu har han tyvärr en rygg som är sju mil lång och är överrörlig, så han har ändå svårt för att bära sig utan min hjälp och noggrann utbildning. Han är superrolig då allt stämmer och har ett enormt flow och schwung, men kräver en hel del av sin ryttare.

Den här nya hästen -Jenta, verkar ha sämre teknik och driv i travträningen, men har en naturlig stabilitet och känns som att hon kommer vara en mindre komplicerad ridhäst. Hon är både mindre ifrågasättande och väldigt orädd. Hon bara är och trivs i allt vi gjort hittills.

Jag red första passet på ridbanan igår och hon är väldigt oliksidig. Det tycker jag de flesta travhästar är. I en vagn har man ju inte alls samma verktyg för att rakrikta och hålla efter nervsystemet och muskulaturen som ju från grunden ofta är skev i motorik och styrka. Ena bak tar gärna mer påskjut och det andra mer vikt under kroppen.

Jenta är rejält vänsterställd. I vänster varv spårar hon perfekt och kan lätt gå undan i svag öppna. Vänder jag över i höger varv är det lite som att gå in i en vägg. Hon faller direkt inåt med utspänd högersida och vill stanna. Eller stretar iväg utåt vänsterställd.

Men hon har arbetsmoral och gillar beröm, så på bara ett kort pass hade poletten trillat ner och hon började få ihop det. På slutet gick hon undan fint för höger skänkel, inte lika otvunget som i vä varv, men ändå helt utan att trycka magen emot innerskänkeln och kliva innanför med höger bak.

Sånt här går oerhört mycket lättare att komma igenom om man går igenom ryggen med lite fysioterapi. Innan nästa pass ska hon få en behandling av ländryggen!

Jag blir lite lätt rastlös då jag känner hur långt det är för en sån grön häst att komma dit tjugoåriga Lasse är och det går att sitta och leka med övningar, men hon visar helt klart talang som ridhäst!

#wildjenta

Hej!

För en del år sedan hade jag en blogg och tyckte det var himla kul att skriva. I ett par år har jag jobbat med sociala medier och bloggat åt ett annat företag och då har det inte funnits så mycket lust och ork kvar till att jobba på de egna kanalerna.

Men nu känns det roligt och tiden finns igen!

Den här sidan innehåller lite av allt det vi håller på med här på gården Brånasvedjan, det är mitt jobb med fysioterapi och hästar, konst och illustration och så min sambos verksamhet med timring, möbelbygge, beställningsjobb och snickeri.

Jag får se hur aktiv den här bloggen kommer bli, förmodligen skriver jag ett inlägg då det händer något speciellt.

Välkomna hit i alla fall! /Märta

 

header häst 2